Dude!

Den senaste veckan har jag blivit lite kär i Ryan Gosling. Jösse mig, vilken godbit. Jag sitter i soffan och glor på The Notebook nu medans Tijs sitter bakom mig och jobbar. En snygging på dataskärmen och en bakom mig; ibland är livet bra lyxigt.


tuo.

Tavlor

Jag gick förbi ett stängt café igår kväll, vände och gick tillbaka.
Det är en kass bild, men jag vill ha de här tavlorna.
Jag vill, jag vill, jag vill.

Dop

Helgen i Sverige gick väldigt fort, men den var underbar varenda minut.
Vi landade elva i fredags kväll och möttes av Erik och Fanny på Arlanda.
Sen satt vi uppe sent och pratade och jag fick ubermysa med Fanny.

På lördagen var vi uppe tidigt och åkte iväg och fixade i ordning inför dopfikat. Dopet var kanonfint och Fanny skötte sig exemplariskt. Hon var vaken de första fem minutrarna, sen däckade hon totalt, vaknade och skrek när hon fick dopvattnet på sig, sen däckade hon av direkt igen.
Perfekta, vackra unge!
Efter fikat så åkte vi tillbaka till Erik och Sandra och hade myskväll med mor och far.
Vi bokade in en ny resa för de två till England i början av mars, under St. Patricks-veckan vilket är perfekt! Jag längtar så och har redan börjat göra lite planer på vad som ska utforskas!

Igår hade vi en lång resa hem. Billig men lång. Vi flög med RyanAir till Stansted, vilket var första och sista gången. Jag har blivit så van med KLM att jag insåg hur tattigt RyanAir är egentligen. Vidriga säten, vidrig musik, vidriga erbjudanden de skriker ut var tionde minut, allt är svindyrt (på KLM är ju allt gratis, mums) och bara blä. Sen fick vi ta en fyra timmar lång bussresa som gjorde att vi fick kramp på ryggarna tillslut. Halv ett inatt var vi iallafall hemma och vi däckade ganska snabbt.

Iaf.
Snart.

Kinamat.

tuo me.

Leksak.

Jag är inte mycket för nya teknikleksaker, men leksaken som kom i posten idag är nog en av mina största teknikkärlekar någonsin.

När jag reser bort, så har jag ett problem. Böcker. Jag måste ha något att läsa och det räcker inte med en. På en veckas semester i Holland brukar jag läsa ut tre böcker, åker jag på en veckas solsemester är det närmare fem eller sex böcker som läses ut. Sjukt jobbigt att släpa med, de väger mycket och tar mycket plats.
MEN INTE NU LÄNGRE.

Idag kom min älskade Kindle och jag är kär redan. Jag har döpt den till Ernest.

Bra,

När jag hörde min brors ord imorse var det som att någon drog ut en propp.

Såhär kan jag nog sammanfatta vad jag känner just nu;
"IN YOUR FUCKING FACE, TUMOUR. SHE KICKED YOU DOWN, NOW STAY DOWN."

Och så längtar jag efter att mina föräldrar antagligen kommer komma hit över St. Patricks Day.

tuo me.

Effektivitet

Som sagt; England är nog det mest ineffektiva land jag någonsin varit i.
Allt tar så fruktansvärt lång tid och de komplicerar saker konstant.
När jag kom tillbaka hit efter jul och nyår så hade jag ett brev från det svenska konsulatet att jag skulle komma dit och hämta mitt nya körkort. Jag satte på mig dojjerna, kom dit och receptionistens reaktion var; "Har du bokat tid?" Nej, jag har inte bokat tid, jag ska hämta ett körkort, det tar väl max en minut. "Ja, men du vet, man måste boka tid för sådant här." DET ÄR ETT JÄVLA KÖRKORT, DET ENDA NI SKA GÖRA ÄR ATT GE MIG DET, JAG BEHÖVER INGET JÄVLA MÖTE. Tillslut så gick det bra ändå utan möte. Tack.
Idag ringde de om mitt jobb.
Hon började samtalet med att säga att min nya chef ville att jag skulle börja jobba så fort som möjligt. Härligt, tänkte jag då, då menar hon typ på måndag. Men nej då. Den 13 februari. En månad. Det är så snabbt som möjligt för dom.
This is England.
Iallafall.
Jag sörjer mitt gamla körkortsfoto. Jag ser så förbannad ut på det nya.

Men men, det är lugnt, jag måste ju ändå byta ut det igen i september. För i England får jag inte köra på det efter september. I resten av Europa, fine, men inte England, neeeej då. I september måste jag ha ett engelskt körkort för att köra bil.
Det är tur att ölen är billig iallafall.

En liten tröst är iallafall att jag får spendera helgen med min familj i Sverige. Fanny ska döpas på lördag och det ser jag fram emot som aldrig förr!

tuo me.

Kärlek

Fanny är nog det vackraste som finns och jag längtar så tills nästa helg då jag också får skratta med henne.




Igår käkade jag och Tijs på puben. Vi var också med på pub-quizzet för första gången, vi kom sist men hade förjävla roligt iallafall :)

Sömn

Jag har alltid älskat att sova.
Jag är oftast duktig på det också, jag kan sova överallt och närsomhelst. T.ex så somnade jag under en fin konsert i kyrkan tillsammans med Tijs svärfar. Det var asskönt, jag hade flygit till Holland tidigt den morgonen och var aptrött. Så inne i kyrkan var det kallt och jag fick en päls av Truusje. Det var mysmusik, jag tog en blick på Aad och såg hur han snarkade och insåg att nej, jag kan bannemig göra likadant. Var inte roligt när jag vaknade upp och såg blickarna som de andra pensionärerna gav mig.
Iallafall.
Sömn.

Jag sover skitkasst utan Tijs. Jag tror det är för att jag är så van att ha honom, någon, bredvid mig.
Tijs klagar alltid på att jag har för många kuddar i sängen och han klagar definitivt på att jag måste ha hans ben ovanpå mina fötter.
Jag har hittat en lösning!
Den här kudden.
DEN ÄR PERFEKT! I WANT IT!
'

Jag avslutar med ett filmklipp på Fanny där hon är lite tveksam över Eriks andedräkt tror jag och en av de första gångerna hon pratar med mamma.

Dag.

Jag skulle ha börjat jobba idag.
Men icke.
Papper som inte skrivits under.
Men.
Nu.
Undertecknat.
Jobba snart.

Annars blir jag galen.

Min energi kommer och går. Ibland förstår jag inte ens anledning att gå upp ur sängen, jag skulle lika gärna kunna sova bort hela dagen.
Andra dagar, som idag, vaknade jag klockan sju och kunde inte för hela mitt liv somna om.

Jag ignorerar det stora faktumet i mitt liv just nu. Min mamma är sjuk. Det går en tid utan att jag tänker på det och sen när jag inser det, så skäms för att jag inte tänkt på det. Sen tänker jag på det konstant och blir ledsen och arg. Jag tycker det är så orättvist och det gör ont i mig, för jag vill inte att hon ska vara sjuk. Min vackra, starka mamma som klarar allt.
Men hon är stark. Och hon kommer klara allt det här så bra som det bara går. Jag bara önskar att jag vore där med henne. Inte sjutusen mil bort där jag ändå inte gör något.
Därför måste jag börja jobba snart. Jag måste göra något.

Erik och Sandra skickar bilder och filmer på Fanny ofta. Det gör min dag, då kan jag stirra på henne och lyssna på henne och allt bara försvinner.

Nu.
Kaffe.
Tupplur.