Dag.

Jag skulle ha börjat jobba idag.
Men icke.
Papper som inte skrivits under.
Men.
Nu.
Undertecknat.
Jobba snart.

Annars blir jag galen.

Min energi kommer och går. Ibland förstår jag inte ens anledning att gå upp ur sängen, jag skulle lika gärna kunna sova bort hela dagen.
Andra dagar, som idag, vaknade jag klockan sju och kunde inte för hela mitt liv somna om.

Jag ignorerar det stora faktumet i mitt liv just nu. Min mamma är sjuk. Det går en tid utan att jag tänker på det och sen när jag inser det, så skäms för att jag inte tänkt på det. Sen tänker jag på det konstant och blir ledsen och arg. Jag tycker det är så orättvist och det gör ont i mig, för jag vill inte att hon ska vara sjuk. Min vackra, starka mamma som klarar allt.
Men hon är stark. Och hon kommer klara allt det här så bra som det bara går. Jag bara önskar att jag vore där med henne. Inte sjutusen mil bort där jag ändå inte gör något.
Därför måste jag börja jobba snart. Jag måste göra något.

Erik och Sandra skickar bilder och filmer på Fanny ofta. Det gör min dag, då kan jag stirra på henne och lyssna på henne och allt bara försvinner.

Nu.
Kaffe.
Tupplur.