Som sagt; England är nog det mest ineffektiva land jag någonsin varit i.
Allt tar så fruktansvärt lång tid och de komplicerar saker konstant.
När jag kom tillbaka hit efter jul och nyår så hade jag ett brev från det svenska konsulatet att jag skulle komma dit och hämta mitt nya körkort. Jag satte på mig dojjerna, kom dit och receptionistens reaktion var; "Har du bokat tid?" Nej, jag har inte bokat tid, jag ska hämta ett körkort, det tar väl max en minut. "Ja, men du vet, man måste boka tid för sådant här." DET ÄR ETT JÄVLA KÖRKORT, DET ENDA NI SKA GÖRA ÄR ATT GE MIG DET, JAG BEHÖVER INGET JÄVLA MÖTE. Tillslut så gick det bra ändå utan möte. Tack.
Idag ringde de om mitt jobb.
Hon började samtalet med att säga att min nya chef ville att jag skulle börja jobba så fort som möjligt. Härligt, tänkte jag då, då menar hon typ på måndag. Men nej då. Den 13 februari. En månad. Det är så snabbt som möjligt för dom.
This is England.
Iallafall.
Jag sörjer mitt gamla körkortsfoto. Jag ser så förbannad ut på det nya.
Men men, det är lugnt, jag måste ju ändå byta ut det igen i september. För i England får jag inte köra på det efter september. I resten av Europa, fine, men inte England, neeeej då. I september måste jag ha ett engelskt körkort för att köra bil.
Det är tur att ölen är billig iallafall.
En liten tröst är iallafall att jag får spendera helgen med min familj i Sverige. Fanny ska döpas på lördag och det ser jag fram emot som aldrig förr!
tuo me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar