Sömnen fortsätter att ligga på minus sjuttiotretusen procent, men nu har jag vant mig och kan fungera någorlunda ändå. Jag glodde på Kindred inatt och bannemig om det inte var lika bra som förr. Dåligtbra så att säga. På samma sätt som Kvinnofängelset var så dåligt att det blev apbra.

Idag har varit en lång dag. Jag har varit med mamma på sjukhuset halva dagen. Nu hoppas jag att droppet och antibiotikan kickar in som aldrig förr så att hon kan få komma hem till julafton och skrika på mig som vanligt att jag inte får lägga julklapparna under granen så tidigt. Mys.
Sen har jag varit på Kupolen och irrat omkring, det är drygt att handla julklappar. Det enda jag inte hittade var en julklapp till mig själv och det känns ju mindre viktigt.
Nu ska jag försöka fixa så mycket jag bara kan här hemma så att jag kan åka till Uppsala med gott samvete imorgon och hänga med mina jobbtjejjor. Fi satan vad jag har saknat dom. Saknat hela jobbet för den delen. Jag pratade med min gamla chef i telefon idag en stund och det var riktigt roligt.
Nej.
Tom i huvudet.

tuo.