Jag längtar hem!

Jag har bokat om min flygbiljett nu, och åker härifrån lördagen den 17:e vid sex på morgonen. Jag får sedan spendera fem timmar på Schiphol, men det är det värt för att få komma hem en vecka tidigare. När jag kommit till Arlanda åker jag direkt till Anna och får träffa mina tjejjor, och som jag längtar!!

På söndagen åker jag till Erik och Sandra och ska ubermysa med Fanny!
Sen åker jag vidare till Borlänge för att julmysa med mor och far.


Sweet!

Förresten, på tal om ingenting, så såhär ser min bokhörna ut nuförtiden. Det har varit väldigt tunt på bokfronten den senaste månaden, har bara köpt två stycken. Så det får bli skärpning. Nästa år, när jag faktiskt börjar få in lite pengar på kontot igen, kan jag börja köpa böcker igen.
Mys.

Första advent var igår och det ryktas om att snön föll i Sverige.

Här är det ingen snö, vi har runt tio grader och sol idag. Mys.
Jag ska bege mig ner på stan och försöka skaffa ett bankkonto idag och kanske handla lite fler julklappar. Vi har köpt en julklapp hittills, och när jag skulle slå in den igår, så häpnades jag av papperet jag köpt! HURRA HURRA HURRA HURRA, DET KAN INTE VARA SANT! tänkte jag lite smått för mig själv innan jag granskade det närmare.
Titta! Det är genialt! Varför har de inte sånt här på papperen i Sverige?

SER NI? GENIALT!

Klarrt! Och jag har fått lite julkänsla nu, för nu kommer jag hem till Sverige redan den 17:e december. Jag hinner då mysa med Fanny, träffa vänner och julfixa med min kära mor.

Nu.
Bankjäveln.

tuo me.

Jag älskar julen.

Det är den viktigaste tiden på hela året för mig, jag skulle kunna jobba varenda dag hela året om det gjorde så jag fick vara ledig över juldagarna.'
Skit i påsk, födelsedag, midsommar, whatever, men jul.

Förra året var julafton på en fredag.
Jag började jobba 15:45 på julafton och jobbade hela helgen.
Det sög.
Jag grinade när jag kom till jobbet.
Som salt i såren fick jag jobba med en kvinna som är Jehovas vittne; hallå julstämning.
Hemskt.
Aldrig mer.


Jag kan en förmåga att plinga in julen lite för tidigt, i andra människors ögon.
Vanligtvis har jag första november som gräns. Då får jag börja spela julmusik och jag börjar i hemlighet borsta av mina julgrejer.

I år.
Allt är annorlunda i år.
Det är den 24:e november och jag har inte spelat en enda julsång.
Inte en.
Jag insåg också att alla mina julsaker, allt mitt julpynt ligger i en kartong hemma i Borlänge.
Jag vet inte riktigt om jag kommer palla att bo i en lägenhet som inte har något julpynt.

Det är något som inte stämmer i år.

Jag måste ta mig i kragen och spela julmusik.
Och det får inte någon fjollig julmusik. Mår lite illa när man hör Britney Spears och Christina Aguilera sjunga julsånger. Huvaligen.

Dean Martin, Cliff Richard och Frank Sinatra ska det vara. Stämning och kvalité.


Nu.Julen 2006 hade vi en äkta julgran i korridoren. Pappa hade helt lagligt snott den i och kört ner den till oss. Ingen jul utan snodd julgran. Dock hade ingen av oss något som helst julpynt, så vi fick köpa folköl och vara riktiga studenter. Dock mådde den inte så bra efter några dagar, men den var fin ändå.


Såhär glada var mina föräldrar över julen 2006.

Man är nog aldrig så äcklig som man är när man har ryggskott. Ikväll ska Tijs iallafall hjälpa mig att tvätta håret. Män är bra.
Han ska också köpa med sig chips hem från jobbet och laga mat till mig.
Tijs är bäst.

Jag tittar på fotona på min brorsdotter och inser att det inte finns något finare i hela världen!

Just nu sitter jag framför tvn och tittar på engelsk komedi och det är helt enastående. Fantastiska program har de, varav 'Have I got news for you' och ' Mock the week' är mina favoriter.
Jag är också lite salongsberusad, ölen slank ner ganska fort när Sverige spelade SÅ JÄVLA SKITDÅLIGT i kvällens träningsmatch mot England.

I lördags var jag också lite salongsberusad. Jag ringde då min kära vän Anna.
Hon var på middag med Terese och Elina.
...
..
.
Jag insåg då, ännu en gång, vilka fantastiska vänner jag har och hur lycklig jag ska vara för att dessa fantastiska, vackra, intelligenta, makalösa och underbara människor väljer att vara vänner med mig.

Satana perkele, vad jag saknar er, tjejer. Efter den här hösten, när jag flyttat till ett land där jag inte haft något som helst socialt umgänge (och nej, jag räknar inte mina konversationer med affärsägaren Ajay i huset) och hösten har verkligen varit i stort sett skit.
Ta det inte fel, jag älskar England och jag har inte ångrat en sekund att jag flyttat hit.
Men ändå.
Att gå från att bo i en stad där jag haft min bror och hans underbara fru, där jag haft världens absolut bästa kollegor/vänner och jag har haft mina närmaste vänner inom räckhåll, till att komma till ett land där jag inte haft en enda vän - det har varit helt sjukt.
Dagarnas höjdpunkter under de senaste veckorna har varit när jag bestämt vilken middagsrätt jag ska förbereda.
Hade jag inte fått jobbet jag numera fått, även om jag inte börjat än, hade jag nog gått tamejfan raketandes rakt in i väggen. (Och antagligen blivit USA-fet)
Jag saknar så mycket som jag hade när jag bodde i Uppsala.
Jag saknar att komma till jobbet och dra sjukt dåliga kunga-skämt med Helena.
Jag saknar att träffa nya kollegor och berätta hemska M.S.-historier för dem.
Jag saknar att ringa Ellinor tre gånger om dagen och prata om allt och ingenting.
Jag saknar att kunna ringa min mamma och pappa varje dag och ta en rast från allt vad vardagen innebar.
Jag saknar att träffa mina bästa vänner sen många år tillbaka, vänner som vet allt om mig och vet precis vad jag behöver. Jag saknar att prata med dig som varit med mig sen så länge jag kan minnas, dig som jag bara behöver ge en blick och du vet PRECIS vad jag menar med den blicken, dig som jag dejtat samma kille under samma period under den naiva tonårstiden, dig som jag alltid velat sett ut som och som är så bra som person och har en sån stark karaktär att jag ibland blir avundsjuk.
Jag saknar min bror som jag träffade flera gånger i veckan och som ibland kom förbi med frukost bara för att.
Jag saknar att höra till något.
Till några.
Jag saknar att ha mitt egna.



Men.
Jag har en fantastisk familj och jag har fantastiska vänner. Så.

Jag kan inte med ord förklara hur mycket ni betyder för mig eller hur mycket jag saknar er.

Så jag säger bara;
P.P.U.R.G med hedersmedlemmar; You rock. Herregud i helvete vad jag saknar er.
Kom hit och hälsa på för guds skull.
Ta mig tillbaka till vardagens underbara ögonblick.




tuo me.

Ellis och Maarten har varit här hela helgen och det har varit fantastiskt trevligt!
I fredags gick vi runt på stan hela dagen och sen gick vi på en indiska restaurangen rakt över gatan. Grymt god och väldigt stark mat. Finfint.
Lördagen var det också mycket strosande runt, lite shoppande. Jag handlade den första julklappen!
Vi diskuterade också sommarplaner. Jag och Tijs är ju fortfarande sugna på att åka ett par veckor till Bali, men det är fortfarande på fantastinivå än så länge. Det som är säkert dock är att vi ska åka till Ardèche tillsammans med van Wieringens.

Jag och Tijs var där under vår biltripp 2007, och det var fantastiskt vackert. Jag ska tvinga Tijs att åka till Barjac också, så jag får äta världens godaste pizza igen.



Här bodde jag och Tijs förra gången vi var i Frankrike. Det är bra vajjert;

Idag fick jag ett glädjande samtal!

Igår morse var jag kallad på arbetsintervju på Heartlands Hospital. Jag hade fått veta att jag skulle intervjuas av två kvinnor. Iallafall, när jag suttit och väntat ett tag på att bli inkallad kommer det en man och säger "Hello Emma, if you just want to follow me. Have you got a pen?"
Jag sa ja och följde med och vi går in i ett undersökningsrum. Får lite panik och undrar vad som föregår, men sen ger han mig två prov och säger att jag har tio minuter på vardera.
Sen går han och jag blir lite ställd.
Det första provet är ordkunskap och rättstavning. För typ 8-åringar.
Det andra var matematik.
Och nivån var jättejättejättejättejättehög.
Det första talet jag skulle räkna ut var 2+2.
Allvarligt.
2+2.
De förklarade sen att folk måste klara av de där proven innan själva intervjun för uppenbarligen får de sökande som varken kan skriva, läsa eller räkna.

Sen var det själva intervjun, som bestod av frågor och situationer som jag skulle svara på.
Det kändes jättebra och de sa att de skulle höra av sig igår eller idag.
Satt hela dagen igår på spänn och väntade på ett samtal som aldrig kom.
Idag började jag få panik och började gå igenom mina svar och tänkte vad jag skulle sagt annorlunda. Trodde inte att jag skulle få jobbet, det var ändå över 200 sökande på två tjänster.

Iallafall, så ringde hon idag och erbjöd mig jobbet. Hon sa också att jag var den första de intervjuat och att jag satt ribban så högt att det aldrig var tal om att någon annan skulle få tjänsten. Det kändes sjukt bra att höra, jag behövde lite bra nyheter efter den här hösten :)
Och en till inkomst innebär att Indonesienresan faktiskt kan ske, så behöver jag inte må dåligt över att leta resor!

Jag har städat våra köksskåp idag, imorgon ska jag göra en rejäl städning av resten av lägenheten för Ellis och Maarten kommer hit över helgen. Ska bli grymt kul.

Nu väntar jag bara på att Tijs ska sluta jobba så vi kan gå och köpa vin för att fira!

tuo.

Jag saknar lite Sverigegrejer;

* Knäckebröd - Rutbröd
* Vanillinsocker
* Ost som inte är cheddar
* De svenska köttdiskarna.
* Lösgodis
* OLW
* Lohmanders bearnaisesås
* Dragster
* Sibyllakorv
* Max-mat
* Pyttipanna
* Marabou Schweizernöt
* Felix Gulaschsoppa
* Grillkrydda

Det är farligt att fastna i reseguider.
Det vore ju bara så nice att faktiskt åka till Bali i sommar.

Jag har skrivit om Brindley Place förut.
Förra helgen var vi ute och tittade på demonstrationer som skedde i staden.
Vi gick bort till Brindley Place och då såg jag något sött en bit bort;




När jag gick närmare såg jag den här lilla skylten;



och det innebär att man kan få åka med den här godingen!



Jag tycker om Birmingham.
.
..
...
Idag ska vi åka ut till Birmingham Heartlands Hospital så att jag vet vart jag ska gå på tisdag.
Imorgon ska vi på Sealife och kolla på hajar! Yeah!!

Vår favoritkinarestaurang!




Jag tror vi måste sluta gå dit ett tag framöver, för det första vi hör när vi kommer in är; Hello, would you like to have two Peronis as usual while you're ordering?
...
....
.....
Jotack, det ville vi gärna. Självklart. God öl. Mums.

Här är en liten bild på Tijs i baren;

Kärlek är när en sambo ringer och avbryter pluggandet med orden; Ikväll tar jag med mig kinamat hem! Kinarestaurangen här i kvarteret har vääärldens godaste förrätt. Saltbakade räkor med röd peppar. Så jääääääääävla skitkukgoda är dom.