Just nu sitter jag framför tvn och tittar på engelsk komedi och det är helt enastående. Fantastiska program har de, varav 'Have I got news for you' och ' Mock the week' är mina favoriter.
Jag är också lite salongsberusad, ölen slank ner ganska fort när Sverige spelade SÅ JÄVLA SKITDÅLIGT i kvällens träningsmatch mot England.

I lördags var jag också lite salongsberusad. Jag ringde då min kära vän Anna.
Hon var på middag med Terese och Elina.
...
..
.
Jag insåg då, ännu en gång, vilka fantastiska vänner jag har och hur lycklig jag ska vara för att dessa fantastiska, vackra, intelligenta, makalösa och underbara människor väljer att vara vänner med mig.

Satana perkele, vad jag saknar er, tjejer. Efter den här hösten, när jag flyttat till ett land där jag inte haft något som helst socialt umgänge (och nej, jag räknar inte mina konversationer med affärsägaren Ajay i huset) och hösten har verkligen varit i stort sett skit.
Ta det inte fel, jag älskar England och jag har inte ångrat en sekund att jag flyttat hit.
Men ändå.
Att gå från att bo i en stad där jag haft min bror och hans underbara fru, där jag haft världens absolut bästa kollegor/vänner och jag har haft mina närmaste vänner inom räckhåll, till att komma till ett land där jag inte haft en enda vän - det har varit helt sjukt.
Dagarnas höjdpunkter under de senaste veckorna har varit när jag bestämt vilken middagsrätt jag ska förbereda.
Hade jag inte fått jobbet jag numera fått, även om jag inte börjat än, hade jag nog gått tamejfan raketandes rakt in i väggen. (Och antagligen blivit USA-fet)
Jag saknar så mycket som jag hade när jag bodde i Uppsala.
Jag saknar att komma till jobbet och dra sjukt dåliga kunga-skämt med Helena.
Jag saknar att träffa nya kollegor och berätta hemska M.S.-historier för dem.
Jag saknar att ringa Ellinor tre gånger om dagen och prata om allt och ingenting.
Jag saknar att kunna ringa min mamma och pappa varje dag och ta en rast från allt vad vardagen innebar.
Jag saknar att träffa mina bästa vänner sen många år tillbaka, vänner som vet allt om mig och vet precis vad jag behöver. Jag saknar att prata med dig som varit med mig sen så länge jag kan minnas, dig som jag bara behöver ge en blick och du vet PRECIS vad jag menar med den blicken, dig som jag dejtat samma kille under samma period under den naiva tonårstiden, dig som jag alltid velat sett ut som och som är så bra som person och har en sån stark karaktär att jag ibland blir avundsjuk.
Jag saknar min bror som jag träffade flera gånger i veckan och som ibland kom förbi med frukost bara för att.
Jag saknar att höra till något.
Till några.
Jag saknar att ha mitt egna.



Men.
Jag har en fantastisk familj och jag har fantastiska vänner. Så.

Jag kan inte med ord förklara hur mycket ni betyder för mig eller hur mycket jag saknar er.

Så jag säger bara;
P.P.U.R.G med hedersmedlemmar; You rock. Herregud i helvete vad jag saknar er.
Kom hit och hälsa på för guds skull.
Ta mig tillbaka till vardagens underbara ögonblick.




tuo me.